Fruktos och fruktjuice

”Sockerarter” är ett samlingsnamn för glukos, fruktos, laktos och sackaros. Alla frukter innehåller naturliga sockerarter, däribland fruktos, vilket betyder att denna typ av socker finns i  fruktjuice.

Mängden fruktos i fruktjuice varierar mellan 0,5 och 7 g per 100 g, vilket ungefär motsvarar mängden fruktos i den hela frukten per 100 g. Ett glas med 200 ml apelsinjuice innehåller ca 6 g fruktos, vilket ligger väl under de mängder som anses ha en negativ effekt på hälsan. 

Fruktosmetabolismen

Till skillnad från glukos kräver inte tarmabsorptionen av fruktos att insulin frisätts. Fruktos metaboliseras fullständigt i levern där det snabbt bryts ner vid glykolysen och därefter i citronsyracykeln. Eventuell överskottsenergi från fruktosen (liksom för andra sockerarter) kan omvandlas till glykogen, laktat och fettsyror. 

Fruktosinnehåll i hel frukt och juice

Fruktosinnehållet i en portion frukt kan variera avsevärt beroende på typen av frukt samt på hur frukten har behandlats före och efter skörd. En portion frukt innehåller i genomsnitt ca 6 g fruktos, vilket ungefär motsvarar fruktosinnehållet i en portion fruktjuice. Fruktosinnehållet är lägre i citrusfrukter (0,5–2 g/100 g) och ananas (2 g/100 g) och högre i äpplen och päron (mer än 6 g/100 g). Dessa skillnader ses också i motsvarande fruktjuicer. Även om fruktoskomponenten i sackaros (glukos + fruktos) tas med i beräkningen, är fruktosmängden i en portion frukt 1–6 g för citrusfrukter, ca 7 g för ananas och 10 g för äpplen och päron, medan fruktosinnehållet i fruktjuicer är 1–6 g för citrusfrukter och 11–15 g för ananas, äpple och päron. Dessa värden motsvarar ett fruktosenergibidrag som är 0,2–2 % för frukt och 0,2–3,1 % för fruktjuice vid ett referensintag på 2 000 kcal/dag.

Fruktoskonsumtion från fruktjuice

Baserat på data från INRAN-SCAI-undersökningen 2005 är det mycket lite fruktos som konsumeras i form av fruktjuice, och intaget är jämförbart med eller lägre än fruktosbiraget från hel frukt. Baserat på genomsnittliga data för fruktjuicekonsumtion i 46 olika länder rapporterades ett genomsnittligt intag på 1,5 g fruktos från fruktjuice, vilket motsvarar mindre än 0,5 % av den totala kalorimängden i en kost med 2 000 kcal.

Potentiella negativa metabola effekter

Under senare år har uppmärksamheten riktats mot möjliga samband mellan alltför stora mängder socker i kosten, särskilt fruktos, och de dramatiska ökningarna av fetma, diabetes, metabolt syndrom och kardiovaskulära sjukdomar. De mekanismer som vanligen nämns i samband med oönskade metabola effekter gäller utlösande av hepatisk de novo-lipogenes, främjande av hepatisk och extrahepatisk insulinresistens, hyperurikemi och oxidativ stress. En nyligen genomförd metaanalys behandlade effekterna av höga doser fruktos på postprandiala triglyceridhalter. I studier där försökspersonerna fick överflödiga kalorier (hyperkalorisk kost) sågs en signifikant ökning av triglyceridemi jämfört med en baskost (i dessa studier var fruktosintaget ca 175 g/dag, vilket motsvarar 25 % energiöverskott). I studier med balanserad mängd kalorier (isokalorisk kost) sågs däremot inga signifikanta effekter (genomsnittligt fruktosintag var < 20 % av det dagliga energiintaget). Detta tyder på att höga postprandiala lipidhalter orsakas av överskottskalorier generellt och inte specifikt av fruktos.

Fruktos förefaller inte heller orsaka viktökning när denna ersätter andra sockerarter i isokaloriska kvantiteter, även om konsumtion av höga doser som innebär överskottskalorier kan orsaka ökad kroppsvikt. Evidens visar att akut administrering av små fruktosdoser (< 10 g i en måltid) dämpar det glykemiska svaret på glukosbelastning med 14 % hos personer med typ 2-diabetes respektive 19 % hos friska individer. Det är troligt att tillskott av fruktos i kosten främjar glukostoleransen genom att utlösa leverns nettoupptag av glukos. 

En metaanalys från 2012 såg ingen ökning av systoliskt eller diastoliskt blodtryck i samband med hög fruktoskonsumtion. En rapport från en brittisk expertpanel om kolhydrater fann ingen konsekvent evidens för oönskade metabola effekter av fruktos. Det kan också noteras att högfruktosprodukten majssirap, ett sötningsmedel i USA med mycket dåligt anseende, inte finns allmänt tillgänglig i Europa på grund av strikta kvoter. 

Slutsats

Fruktosinnehållet i fruktjuice motsvarar ungefär fruktosinnehållet i den frukt som juicen framställs av. Människor får mer fruktos från hel frukt i sin kost än vad de får från fruktjuice. Studier som har undersökt fruktosens hälsoeffekter har inte funnit några konsekventa tecken på skadliga effekter, förutsatt att energiintaget är i balans med förbrukningen och att fruktosen kommer från naturliga källor.